Balens under - Sista delen
Hej nu är äntligen sista delen av "Balens under" här!! "Enjoy" :)
Catherine svävade mellan den riktiga världen och en konstig drömvärld som innehöll de mest udda saker man kan tänka sig. När det väl kändes som om hon aldrig skulle vakna upp igen öppnades hennes ögonlock för endast ett par sekunder och för varje gång som det hände såg hon Jack sittandes vid hennes sida. Han såg alltid så dyster och ovårdad ut varje gång så hon fick dåligt samvete. Men varje gång som Catherine försökte säga något till honom slöts hennes ögonlock igen och hon var tillbaka i drömlandet som inte verkade ha ett slut. Det kändes som om det var här man hamnade innan man åkte till himlen, alltså när man dog.
I detta land hade Catherine inget tidsperspektiv och det kändes ibland som om hon skulle bli galen men bägaren blev aldrig så full att det sprak för henne.
Det var som ett rent helvete.
"Jack, snälla. Det har gått mer än en vecka nu, och du har inte duschat, bytt kläder eller ens kommit ut ur detta rum. Jag är orolig för dig... Snälla följ med mig hem", vädjade Jacks mamma. Jack vände på huvudet mot henne och tittade med trötta ögon på henne.
Han hade inte sovit ordentligt på länge, han kunde om han hade tur få nästan en hel timme mer eller mindre innan han vaknade. Men han hade inte lämnat, som hans mamma sa, Catherines rum och hennes sida.
"Jag kommer inte lämna detta rum förrens Catherine kan lämna det med mig."
Hans mamma kollade sorgset på sin son. Han hade alltid varit en riktig gentleman ända sedan han var liten. Även om hon var orolig för honom och hans hälsa så var hon även riktigt stolt över honom.
Innan hon gick gav hon honom en kram och ett leende. Han log svagt tillbaka och kollade sedan på Catherine igen.
"Snälla, Catherine. Vakna", viskade Jack i Catherines öra.
"...vakna...", hörde Catherine. Hon tittade runt men det enda hon såg var konstiga, flygande saker. Hon kunde slå vad om att det var Jacks röst hon hade hört.
"Jack!" skrek hon för allt hon var värd, men hon fick inget svar tillbaka. Tårar började rinna ned för hennes kinder.
"VARFÖR!! VARFÖR !!" skrek hon. Tårarna började spruta och hon ramlade ihop på marken.
"Varför skulle detta helvete drabba mig...? Kunde inte de där idioterna låtit mig vara... Om de hade jort det hade jag inte varit här nu......!".
Hon kände en kall hand på hennes axel och hon kastade sig upp. Hon vände sig snabbt om och såg till sin förfäran en huvklädd person med en lång, grå kappa som täckte hans fötter.
"Vem är du?" fågade hon försiktigt. Hon fick kalla kårar genom att endast stå nära denna person. Han luktade ruttet kött och rkappan var skitig.
"Jag är den som ska hjälpa dig över till andra sidan..." svarade personen. Hon drog efter andan, och fattade snabbt att hon skulle dö. Att hon aldrig skulle få se sina föräldrar igen, att hon aldrig skulle få se Jack och känna hans doft igen. Att hon skulle sänkas ned i den kalla mörka jorden i en kista som hon sen skulle ruttna i.
"Va... Va.. Va...?" sa hon svagt.
"Följ mig, och du ska finna det du söker på andra sidan."
"Men det jag söker finns på jorden! Min familj och alla mina vänner. Jag KAN inte dö!! Jag är för ung dessutom......" Döden kollade rakt på henne och det var en kylig tystnad mellan de båda.
"Som jag sa, du ska finna det du söker på andra sidan" Döden rörde sig närmare Catherine och tog hårt tag i hennes arm. Sen började han gå mot en mörk del av denna värld. Catherine började streta emot men Döden var för stark.
Så det är så här jag ska dö. På grund av några bortskämda bitches som inte fick vad de ville.
Jack... Glöm mig inte...Var det sista hon tänkte innan de omslöts av mörkret och det blev alldeles tyst.
Jack for upp från stolen när det började tjuta från en apparat som Catherine var uppbunden vid.
In kom det sjuksköterskor och läkare med olika apparater.
Allt blev suddigt och dimmigt för Jack. Han skrek ut Catherines namn och försökte trycka sig fram mellan alla perosner till henne men blev tillbaka puttad när de försökte få igång Catherines hjärta. Han kände tårarna komma och han fortsatte skrika.
"Catherine!"
Det höga pipet fortsatte medans läkarna försökte med allt de hade få igång hennes hjärta.
Jacks hjärta brast. Catherine var död. Hans livs kärlek var borta.
Efter tjugo minuters misslyckade försök att få igång Catherines hjärta sa sjuksköterskan närmast Jack,
"Död, kl 00.00." Jack visste inte vad han skulle göra. Han gick som i en dimma som inte verkade lätta.
När sen alla läkare och sjuksköterskor hade lämnat hennes rum gick Jack fram till Catherine och strök hennes panna som var kall.
"Catherine, det skulle inte sluta så här... Du skulle ju bli frisk och komma tillbaka till mig. Varför lämnade du mig?!"
Han föll ihop på golvet och grät tills han inte hade några tårar kvar.
Plötsligt hörde han en raspig röst.
"...Jack..." Han reste sig snabbt upp och såg två stora ögon kolla på honom. Catherine var vaken. Ett mirakel hade hänt!
"Hjälp! Hjälp! Hallå!! Någon kom snabbt!!
Skrek Jack högt i korridoren. Snabbt kom det tre stycken sjuksköterskor in och bara stod helt förvånade och häpna av den syn som mötte dem. Catherine, som de hade dödsförklarat 10 minuter innan, var vaken och stirrade på Jack och Jack kollade tillbaka på henne.
Skrek Jack högt i korridoren. Snabbt kom det tre stycken sjuksköterskor in och bara stod helt förvånade och häpna av den syn som mötte dem. Catherine, som de hade dödsförklarat 10 minuter innan, var vaken och stirrade på Jack och Jack kollade tillbaka på henne.
Ett mirakel som är vär att kalla duga.
En vecka senare var Catherine utskriven från sjukhuset och hon var klädd i en vacker gul sommarklänning med gula blommor på. Hennes hår var utsläppt och hon var helt nyduschad. Jack hjälpte henne att lämna sängen och, som Jack sagt till sin mamma två veckor innan, lämnade han sjukhuset tillsammans med Catherine.
Hans livs kärlek. <3
SLUT
Så, vad tykte ni om slutet på "Balens under"?
"Äntligen blev hon klar," eller ?? hahha :D
