Liten novel. Hoppas ni tycker om den! Kommentera gärna :) 

 

Kroppen var kall. Livlös. Den låg i skuggan av ett tegelhus. Kroppen låg på rygg och huden var vit. Ögonen var stängda. Undra vad ögonen har för färg? Blå? Gröna? Bruna kanske? Kroppen bar en vit skjorta, svart kavaj, mörkblåa jeans med sneakers. Runt halsen fanns ett silver kors som låg mitt i på bröstet. 

   Undrar hur kroppen kom dit? Hade den ramlat ihop där eller hade någon lagt kroppen där den var nu? När jag gick förbi huset såg jag endast ett blänkande och blev nyfiken. Det var då jag såg var det kom ifrån. Det var korset som hade fångat upp det enda lilla ljus som hade orkat sig igenom skuggans dunkel. 

   Kroppen föreställde en man. Mannen verkade vara ganska lång. Håret var mörkt blont och ganska ruffsigt. Om jag ska vara ärlig var han ganska stiligt klädd ändå. Undrar vart han skulle innan han hamnade där han nu är. Fick han kanske en hjärtattack som tog hans liv eller vad kan ha hänt? Ingen blodfläck fanns att se, inga märken runt halsen eller synliga blåmärken. Kan han kanske bara svimmat? Andas han? Såklart är det det första man kollar men om man ser en kropp som bara ligger på marken då börjar man tänka ologiskt. Man blir nyfiken, men återhållsam. Man vill veta vad som hänt men man är för feg för att undersöka det. Man ska egentligen kolla om personen andas, om den är vid medvetandet. Men det är inte det jag gjort. Jag kollar. Jag observerar. 

   Nu när jag börjar tänka logiskt igen, ser jag hur bröstkorgen lyfts och hävs lite. Jag böjer mig ned och känner på mannens bröstkorg om hjärtat slår. Dumt egentligen, han andas ju. Men man kan ju kanske se i syne, eller? Mannens hjärta slår, men svagt. Jag försöker skaka på mannen, men inget händer. Jag börjar prata för att få hans uppmärksamhet (utan att veta varför) utan resultat. 

   Men det är nu det underliga händer. Jag, utan att veta varför, tar tag i korset mitt på mannens bröst. Då öppnas mannens ögon. Och färgen på hans ögon är onormal. Den var inte blå, grön eller brun. Den färg de var är den sista färg jag kunde komma att tänka på.

   De hade ingen färg.