~ Addicted ~

Tjena ! 
 
Har idag skrittat ut i 35 min med Olle :D Kallt och lite blåsigt, nästan motsatsen till vad det var i förrgår. Idag var det -5 grader och i lördags var det +5 grader ?! Whats happening ? Moder Natur kanske har svårt att bestämma sig om vi människor ska frysa ihjäl eller svettas ihjäl (beroende på de kläder man har på sig, eller tar av sig) ;) 
 
Men hörrni. Som ni kanske har märkt har jag skrivit ganska mycket om det här med att våga prata med människor, våga vara sig själv, allt sånt som kan vara svårt personligen. Och det tycker jag är ganska enkelt att skriva om, då jag upplever/har upplevt det själv. 
Men något som jag undrat över är varför jag startade att blogga. Varför jag, för snart 5 år sedan övertalade mina föräldrar att jag skulle få börja min egna blogg? Då var det väl på något sätt "inne" att ha en blogg. Och mitt då 13 åriga jag föll som vanligt för den den vanliga meningen "Alla andra har ju...".
 
De sa ja, men på ett enda villkor: Jag skulle vara orginell. Jag skulle inte skriva som alla andra. Blogginlägg om ens dag, om annat som skulle endast bli ett i den stora mängd tonårs bloggar som fanns redan då. Därför skapade jag min första blogg som var just denna: Berättarbloggen.blogg.se. Jag skulle skriva egna berättelser som jag skrivit och dela dom med "resten av världen" haha :) Och då jag endast var 13 år gjorde man det bästa utav möjligheten till att få blogga, och jag försökte mitt bästa med att blogga varje vecka, nästan varje dag. Men då skolan och läxor var många inklusive musik hamnade mitt driv för att blogga och skriva berättelser vid sidan av mina prioriteringar. 
 
Så under dessa 5 år sedan jag började min blogg har jag gått mellan att skriva mycket en vecka och försvinna från bloggvärlden i ett par månader, jag har bytt bloggportaler, raderat bloggar mm men alltid behållt denna, då mina berättelser är som mina barn haha :D Jag kommer nog aldrig kunna göra mig av med denna blogg oavsett vad som händer för det är mitt minne, mitt driv att fortsätta skriva. Jag håller på i nuläget med en ny berättelse som handlar om en tonårs kille som jag hoppas ni kommer gilla när den väl börjar "publiceras" här på bloggen ;)
 
Men tillbaks till mitt ämne. Jag har som alla andra tror jag haft det där målet att man ska ha 100+ läsare varje dag, få en stor blogg, kunna hitta tiden till att skriva varje dag och verkligen kunna få ut sitt budskap. Men allt eftersom jag blev äldre, läste fler bloggar och såg skillnader och likheter fick jag plötsligt den där uppenbarelsen som jag behövde för att få hjälp att trycka gasen lite närmare botten och komma igång att skriva såna här inlägg. Jag fick tillbaka tanken om orginalitet i mitt skrivande. Jag vet att jag inte är den enda som skriver såna här inlägg, men mina berättelser, det är dom som ska få denna blogg att bli mer orginell. Självklart lägger man upp normala inlägg och bilder för att fylla ut den tid det tar att skriva berättelser (som jag då gör för hand) bara för att ni ska få något att läsa. 
 
 
 
 
Som ett avslut på detta kanske lite invecklade inlägg så vill jag bara säga tack till er som faktiskt läser min lilla blogg, ni är guld värda :D <3
 
vi syns senare, BYE BYE !! 
 
 
 
 
Paps
2016-02-01 @ 22:01:36

Återigen, bra å tänkvärt. Men gärna en novell igen:)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0