Efter att vi hade spelat i typ en evighet så knackade det till slut på dörren och Steffan kom in.

-Jaha, vad gör ni då? frågade han med ett litet leende på läpparna.

-Som du kanske ser så spelar vi. Eller har du blivit blind, pappa? svarade Mathias. Vad vill du? frågade han sedan.

-Jo, jag och din mamma hade tänkt äta middag och jag ville se om ni också vill det. Han kollade på oss båda. Jag kände en hunger som gnagde i mig som aldrig förr. Jag hade inte känt den under den tid vi spelat men nu när Steffan började snacka mat så var det som en väckarklocka som började ringa på högsta volym.

-Cindra, är du hungrig? frågade Mathias. Jag kollade på honom.

-Ja... det är jag väl.

-Jamen då så. Det blir pilgrimsmusslor inlindade i parmaskinka och grönsaker. Hoppas det kan passa! sa Steffan innan han gick ut igen och in i köket. Mathias reste sig upp och sträckte sedan ut handen mot mig. Jag tog den och han drog mig upp. Jag blev överraskad över hur stark han var så jag råkade "flyga" in i honom. Jag tror att jag såg ut som en mogen tomat när jag kände mina kinder hetta. Jag sneglade upp på honom och han bara log.

-Ska vi gå? frågade han och började bege sig mot köket. Jag följde efter som en hund. Jag visste inte vad jag skulle säga. Alla frågor jag var på väg att fråga slutade med att dem fastnade i halsen innan dem ens var påbörjade att frågas. Allt bara kändes larvigt. 

 

När vi satt vid matbordet så började Mathias mamma, som jag kom ihåg hette Jeanette, prata med mig. Hon var inte så lång, kanske cirka 1.65 cm. Hon hade långt, korp svart hår med mörkbruna ögon. Hennes hy var olivfärgad och hon var ganska smal. Man kunde verligen säga att Mathias hade fått sin mammas utseende. Det enda som skiljer dem åt är att Mathias är längre. Men det tror jag att man inte riktigt bryr sig om. I alla fall inte jag. 

-Du, Cindra, det var väldigt tråkigt det där med dina föräldrar. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns att förlora det enda man känner till. Och att man inte har några vänner eller släkt man kan bo hos, det är säkert ganska jobbigt det också. Såklart är du välkommen att bo hos oss tills du flyttar ut. Du kan känna dig som en i familjen, så att du vet. Ingen lämnas utanför i denna familjen. Mathias mamma verkar ganska schysst faktiskt. Kanske inte den känsligaste av personer men det kommer jag nog vänja mig med. Men hon verkar ändå snäll och moderlig. Inte den där sorten som lullar runt med sina barn, utan en som säger som det är, uppfostrar sina barn till självständiga vuxna som sedan ska klara sig bra på egen hand. Hon utstrålar en sån ungdomlig energi som dem flesta vuxna tappat. Jag skulle gissa att hon var typ 35, 40 år men hon känns mer som en 25 åring. 

-Ja, det är jobbigt... Tack i alla fall för att ni låter mig bo här. Jag kollade upp på Jeanette och hon bara log. 

-Det är till 100% lugnt, ska du veta Cindra. 

Jag åt upp det sista av det jag hade på tallriken och tackade sedan för mig innan jag dukade av mitt och gick till mitt rum. Jag satte mig sedan på sängen för att tänka igenom allt som hänt. Min familj är borta, jag bor hos totala främlingar och jag är kär i nån jag inte ens känner. 

När jag sedan bytt om till mina nattkläder så knackade någon på min dörr. 

-Kom in! ropade jag. In kom Mathias. 

-Tänkte bara säga godnatt.

-Eh, godn... Innan jag hann avsluta meningen så hade Mathias endast tagit några steg fram till mig och lutade sig fram och kysste mig mitt på munnen. Jag bara stelnade till och kollade förskräckt på honom. Men när jag väl hade tagit några andetag och dragit in hans underbara doft så slappnade jag av och slöt mina ögon. Han kramade om mig på ett sådant sätt jag endast kunde drömma om och jag la mina armar om hans hals. Vi kom närmare varandra och jag vet inte hur länge vi stog och endast kysste varandra, men det var den lyckligaste stunden i mitt liv. Jag drog in hans doft gång på gång och han drog mig närmare honom och vi blev som en enda varelse. Det jag upplevde... Jag kan inte beskriva det. Det var skrämmande, men underbart på samma gång. Ingen hade kysst mig förut, inte på detta sätt. Endast i mina drömmar så hade jag någon gång vågat mig drömma mig iväg om hur det skulle kännas att bli kysst av någon man var kär i för första gånge. Men jag har inte kunnat drömma denna känsla. Den var... Den var... Mathias läppar lämnade mina och under bara ett par sekunder så var han försvunnen ut ut rummet. Jag bara stod där som en andfådd idiot och kollade på en stängd dörr. Snälla låt detta inte vara en dröm, snälla låt detta inte vara en dröm!! Jag nöp mig snabbt i armen för säkerhets skull. Och till min lättnad så hade det som precis hänt inte varit en dröm. Jag la mig ner i sängen och slöt mina ögon. Det sista som visade sig bakom mina slutna ögonlock var Mathias vackra ögon. 

Min riddare i skinande rustning. Min drömprins.